Helgen har känts mycket bättre än jag trodde. Har fått sova och vila så pass mycket att jag orkat hålla humöret uppe. Imorgon börjar en ny vecka med nya utmaningar. Får se hur allt fortlöper, men jag hoppas att livet får flyta på lugnt och utan kollapser.

Go away..!

Smack! En känga rakt i ansiktet.... där hann allt ifatt mig igen. Allt det som jag den senaste veckan har försökt undvika och slippa greppa.

På jobbet fungerar allt prima. Jag känner mig glad och tillfreds med tillvaron. Mina elever och kollegor bidrar till att jag slipper tänka på det som är jobbigt, men så fort jag sätter mig i bilen och svänger ut från parkeringen så tar allt det jag tryckt undan under dagen över. Ångesten kryper in i kroppen, och minsta motstånd får mig att totalt balla ur. Jag gråter, blir arg, skriker och beter mig som en fasansfull människa mot de jag älskar allra mest. Jag vet bara inte hur jag ska hantera allt det som har hänt. All oro, som tyvärr, fortfarande gömmer sig i kroppen.

I hela mitt liv har jag hanterat stress och sorg på samma sätt. Att trycka undan, gömma mina känslor och spela glada och sorglösa Cecilia som alltid ställer upp och ler. Det är bara så fruktansvärt jobbigt att trycka undan alla känslor jämt. Det enda som händer är att dessa jäkla känslor plötsligt bestämmer sig för att bubbla upp från ingenstans och överrumpla när man som minst behöver det. Allra värst är att inte veta hur jag ska få utlopp för alla de känslor som inte behöver vara här, som jag bara vill ska försvinna och lämna mig ifred... och tyvärr så får alla i min närhet ta all skit.

Fasansfull torsdag...

En fasansfull morgon inledde denna torsdag. Smärtan var helt obeskrivlig och tillslut fick jag helt enkelt kapitulera och bege mig tillsammans med N till akuten. En timme, smärtlindring och en trevlig läkare med empatisk förmåga senare begav jag mig hem. Mer död än levande, ja, men åtminstone utan att ha så ont som jag hade haft de två första timmarna denna dag.

Efter gårdagens "underbara" avslut trodde jag i min enfald att det värsta var över, men där fick jag så att jag teg. Riktigt ordentligt! Innan det att vi åkte upp till akuten vid sju, hade jag sedan fem i morse legat och vridit mig, skrikandes i sängen. Att ta sig till toaletten var en riktig pärs, då smärtan vandrade ner i benen och fick mig att nästan tuppa av på vägen. Bara att sitta gjorde att huvudet alldeles tömdes på blod. En fruktansvärd smärta i likhet med den man har under värkarbetet innan man föder barn bara översköljde mig så plötsligt i samma stund jag vaknade.

Förmiddagen har ägnats till att sova, för preparatet jag fick av läkaren var rena rävgiftet. Där kan vi snacka om billig fylla!

Nu hoppas jag bara att det värsta är över så att jag och sambon kan gå vidare med livet. Dessa fem dagar har nog varit de värsta i hela mitt liv. Men det som inte dödar oss gör oss, med bearbetning och öppenhet, starkare.

Låt mig ta revansch...

Ibland tar livet vändningar åt ena eller andra hållet. Ibland alldeles för långsamt, och ibland alldeles för snabbt. Det enda jag kan konstatera efter de senaste veckornas pendlande fram och tillbaka i sinnesstämning är att jag, hur ledsen och förtvivlad jag än varit, faktiskt kommer att ta mig igenom detta tillsammans med de jag älskar mest här på jorden.

Ibland får man helt enkelt prioritera, och i detta fall har inte träning och kost varit det allra viktigaste. Det får helt enkelt komma senare. En dag i taget för att landa på fötterna och orka ta tag i allt det jag kämpat med under våren.

Revansch it is!

Gjort lite nytta?

Klockan börjar närma sig förmiddag, och jag ska börja ta tag i köket om en liten stund. Det ser tyvärr ut som om någon slängt en bomb på diskbänken, och i och med att vi inte har någon anställd som gör i ordning åt oss så är det bara till att ta sig ut i köket och ta hand om skiten.

Jag har åtminstone lyckats göra lite nytta nu på morgonen. I flera veckor har mina kassakort legat och skräpat här på skrivbordet. Problemet har egentligen inte varit kassakorten, utan de där förbaskade arbetsgivarintygen som skulle ordnas från kommuner hit och dit. Det har tagit några veckor att få dem hemskickade, men nu har de alltså kommit, och jag har äntligen tagit tag i mina små överhängande uppgifter. Detta lagom till att jag börjar nytt arbete på måndag...tihi...

Så, vad händer idag då...

Först och främst ska jag försöka få tag på en frisör som kan kapa kalufsen en aning. Just för tillfället känner jag mig som en strävhårig tax. Håret har blivit alldeles förstört i sommar, så det kan behöva få sig en omgång. Sedan är det alltså¨köket som väntar. Men där vill vi inte stå hela dagen, och det är just därför jag och Elliz bokat in en playdate i lekparken, med tillhörande picknick. Lägligt, då solen skiner och himlen är alldeles klarblå. Det blir säkert en alldeles utomordentligt förträfflig dag. :)

Överraskningar och tårtkladd

Ligger här i sängen och slötittar på något tråkigt program på tv. Kan tyvärr inte sova, som vanligt. Idag har dagen bjudit träning och tårtbak. Min lilla mormor fyller år imorgon, så jag och mamma har hjälpt henne och handla och baka smörgåstårta till förbannelse. Det gick förvånansvärt bra, och vi fick ihop två rätt fräsiga tårtor. Utöver tårtbak hade min lilla mor bestämt sig för att överraska mig med två små söta burkar innehållandes ansiktscrème och ansiktsmask. Detta resulterade i att jag ikväll lekt spa. I kylen hittade jag en avokado som jag mosade ihop med olivolja till en gosig röra. Röran blev inte föda, utan den slutade istället som hårinpackning samtidigt som jag smetade lite ansiktsmask i fejjan. Sambon tittde undrande på mig när jag började kleta, men han har lärt sig att det inte är någon idé att fråga. Håret är nu alldeles mjukt och mysigt efter noggrant sköljande. Likaså är ansiktet lent som en babyrumpa. Imorgon väntar en vilodag från träning, om inget oväntat händer. Istället blir det till att fira lillgumman som fyller en jädrans massa år.

Äntligen lite puls...

Ikväll fick vi äntligen till ett konditionspass. Inte det vi hade planerat att gå på, men ändå... Ett pass som fick pulsen att stiga och svetten att lacka! Skönt som tusan, för det var ett tag sedan som jag fick träna kondition i aerobicanda. Har ju annars blivit spinning. Imorgon väntar en playdate, samt ett pass med styrka. Bodypump blir det.